Räkodling har i många år varit en av hörnstenarna i Vietnams jordbruksekonomi och en central drivkraft för landets exporthandel med fisk och skaldjur. Som världens tredje-största räkexportör har Vietnams räkodlingsindustri uppnått snabb tillväxt i årtionden tack vare Mekongdeltats unika geografiska kustförhållanden, dess lämpliga tropiska klimat och dess storskaliga-odlingsverksamhet.
Enligt uppgifter från Vietnam Association of Seafood Exporters and Producers (VASEP) nådde Vietnams räkexport 4,65 miljarder USD 2025, en ökning med nästan 20 %-på-år, vilket motsvarar cirka 41 % av landets totala fisk- och skaldjursexport. Detta stöder direkt hälften av landets fiskeekonomi och upprätthåller försörjningen och livsmedelssäkerheten för över 17 miljoner människor i kustregioner som Mekongdeltat. Men med den intensifierade globala klimatförändringen står dock detta land, som en gång ansågs vara ett "räkodlingsparadis", oöverträffade utmaningar-industririskerna har helt överskridit begränsningarna för säsongscykler och förvandlats till strukturella risker som genomsyrar hela leveranskedjan. De tidigare naturliga fördelarna urholkas gradvis av den ständigt instabila klimatmiljön.
Som typiska poikilotermiska kräftdjur är räkor extremt känsliga för subtila förändringar i sin miljö. Även mindre fluktuationer i temperatur, salthalt, pH och nivåer av löst syre kan direkt påverka deras tillväxt, reproduktion och till och med överlevnad. Under de senaste decennierna har miljöparametrar i stora räkodlingsområden i Vietnam, såsom Mekongdeltat och Ca Mau-provinsen, konsekvent följt en relativt förutsägbar säsongscykel: riklig nederbörd under regnperioden leder till lägre salthalt och stabila pH-nivåer; medan minskad nederbörd under torrperioden orsakar en långsam ökning av salthalten, med vattentemperaturer som hålls inom det optimala tillväxtintervallet på 28-30 grader . Genom att utnyttja denna förutsägbara naturliga rytm kan räkodlare, som förlitar sig på generationer av ackumulerad erfarenhet och en fast säsongsbetonad odlingskalender, effektivt hantera produktionsprocesser som lagring, utfodring och vattenbyten, och upprätthålla en stabil räkodling.
Men denna långvariga naturliga regel störs nu helt av klimatförändringarna, och stabiliteten i räkodlingsmiljön är inte längre hållbar. Bland de mest direkta hoten är den intensifierade försaltning. I Mekongdeltat, på grund av stigande havsnivåer, landsättningar orsakade av överdriven grundvattenutvinning och långa torkaperioder, har försaltning inte bara skett 1-2 månader tidigare än tidigare år, utan dess varaktighet har också sträckt sig från 3-4 månader till över 6 månader, med vissa områden som till och med upplevt försaltning året runt. Ännu viktigare är att salthalten inte längre fluktuerar långsamt, utan upplever snarare dramatiska fluktuationer under en kort period, ibland med dagliga salthaltsskillnader som överstiger 5‰. Denna plötsliga miljöchock leder direkt till stressreaktioner hos räkor, minskad immunitet och till och med storskalig dödlighet.
Den frekventa förekomsten av extrema väderhändelser har ytterligare förvärrat miljöinstabiliteten. De ihållande värmeböljorna på sommaren gör att dammvattentemperaturerna ofta överstiger den kritiska tröskeln på 33 grader, ibland över 35 grader, vilket vida överskrider det lämpliga intervallet för räkors tillväxt. Samtidigt stör onormalt höga temperaturer på vintern räkornas vilocykel, vilket leder till oordnade tillväxtmönster och försämrad kvalitet. Samtidigt har osäsongsbunden nederbörd blivit normen-nederbörd som normalt är koncentrerad till regnperioden som ofta plötsligt bryter ut under torrperioden. Kortvariga skyfall gör att vattennivån i dammarna stiger kraftigt, och pH och alkalinitet fluktuerar drastiskt inom några timmar, vilket stör vattnets syra-basbalans. I kustnära vattenbruksområden som Ca Mau-provinsen, leder denna osäsongsbetonade nederbörd också in stora mängder landlevande föroreningar i dammarna, vilket ytterligare försämrar vattenmiljön.
Den verkliga krisen är inte anomalien i en enda miljöindikator, utan den övergripande obalansen i hela dammens ekosystem. Tidigare kunde räkodlare upprätthålla odlingsordningen genom att justera en enda indikator; Men nu har de överlagrade onormala fluktuationerna i indikatorer som temperatur, salthalt, pH och löst syre lett till en fullständig obalans i alger och mikrobiella samhällen i dammarna. Nyttiga bakterier har minskat, skadliga mikroorganismer har förökat sig och vattnets egen-reningskapacitet har minskat drastiskt. När den grundläggande stabiliteten i odlingsmiljön förstörs blir varje produktionsmodell som bygger på antagandet att "räkor är en relativt stabil gröda" extremt skör. Även en liten fluktuation i miljön kan utlösa en kedjereaktion, vilket leder till misslyckande i jordbruket.
När vi ser tillbaka på utvecklingen av Vietnams räkodlingsindustri, var den största risken som den stod inför tidigare alltid infektionssjukdomar-vitfläckssyndrom, vibrios och andra infektionssjukdomar som upprepade gånger orsakade stor-räkdöd och förödande förluster för räkodlare. Därför har branschen länge prioriterat sjukdomsbekämpning och gradvis minskat sjukdomsrisker genom förbättrade jordbrukstekniker och användning av mediciner. Men i och med klimatförändringarnas fördjupning har riskstrukturen för räkodlingsindustrin förändrats i grunden. Utöver traditionella sjukdomsrisker har skyhöga driftskostnader och ekosystemfluktuationer blivit två nya bördor för räkodlare och företag. Dessutom har den minskade dolningen och ökade kumulativa karaktären av dessa risker ökat överlevnadstrycket på hela branschen i en aldrig tidigare skådad grad.